Sverigedemokraternas agerande är något att fundera på för oss andra, och deras väljare. Under valrörelsen lovade Sverigedemokraterna att sänka pensionärsskatten satsa på äldreboendena med retoriken att äldre inte skulle svälta på sina boenden.
Istället gjorde de tvärt om. I veckan gick de emot praxis (att rösta på sin egna budget) och tillsammans med alliansen fällde de regeringens och Vänsterpartiets budget. Det innebär att de röstade för fortsatt hög pensionärsskatt, med tillägget att satsningen på de äldres mat uteblir. De röstade också ned två miljarder extra för att öka bemanningen i äldreomsorgen. På hemsidan kan man läsa att de lovade en höjning av a-kassan, något de också röstade emot.
Eva Franchell skriver i Aftonbladets ledarkrönika:
Under valrörelsen åkte Jimmie Åkesson från sjukhus till sjukhus och pratade om vikten av god vård. I går sa hans parti nej till en satsning på förbättrad förlossningsvård. Det blir färre nya sjuksköterskor, inga traineejobb i vården, inga extrapengar till lärarna, inte fler högskoleplatser.
/…/
I ett knapptyck svek Sverigedemokraterna stora väljargrupper utan att blinka.
Och där var vi liksom färdiga.
Det går att dra flera slutsatser av Sverigedemokraternas agerande. Men vurmen för pensionärerna under valrörelsen var alltså bara ett falskspel. När det väl gäller så väljer inte Sverigedemokraterna att ta strid för sina egna löften eller pensionärerna.
Igår kommenterade Mattias Karlsson, ledare för Sverigedemokraterna under Jimmie Åkessons frånvaro, deras handlande och hänvisade till att lyfta upp invandrarfrågan på dagordningen. Om de lyckas med detta återstår att se men de lyckades även påminna oss om att invandringen är enskilt avgörande i deras agerande.
Eller nej, de har ju fler frågor som intresserar dem, de har ju asyl, religion, assimilation…
Den 22:a mars är det nyval i Sverige. Då ska de återigen kuska runt i Sveriges inland och tala till pensionärer och löntagare, men hädanefter blir det en aning vagt. Med veckans händelse som referens inväntar vi missförstånd och oreda som en självklar följd.
Att redan vid en budgetomröstning skjuta ned sin egna retorik och löften framstår inte som en särskilt bra metod för att vinna folks förtroende.