Det var mycket jag tyckte om i Iran när jag besökte landet härom året. Spännande historia, arkitektur och natur. Men det riktigt häftiga var människors konstanta revolterande och evinnerliga vilja att göra saker bara för att man inte får. Det är lite så i den islamiska republiken: är det roligt så är det förbjudet.
Alkohol, hårda fängelsestraff. Har aldrig sett så mycket sprit i mitt liv. Utomäktenskapliga köttsliga relationer, osedlighet, homosexualitet. Och de där slöjorna. I Tehran satt de väldigt pliktskyldigt så långt bak på hårknuten det bara gick. På fester var både män och kvinnor ofta noga med att klä sig oanständigt, bara för att det var förbjudet. Lika bra att göra det ordentligt när man får chansen.
Att påkostade skilsmässofester med dyra klänningar, ironiska inbjudningskort och tårtor för par som skiljer sig är på frammarsch är inte förvånande. Den mer välmående delen av det iranska folket är rätt bra på att dra nytta av varje millimeter av socialt handlingsutrymme.
En skilsmässa är inte oproblematisk i Iran, även om det finns lagliga vägar. Det finns fortfarande ett religiöst, politiskt och socialt tryck som ser till att processen är fortsatt komplicerad. Men trots det har antalet skilsmässor ökat med 150 procent sedan 2006, rapporterar Al Arabiya. Justitieminister Mustafa Pour Mohammadi, som också är präst, sa nyligen till Iranian Student News Agency att 14 miljoner skilsmässor ”inte är passande för ett islamiskt system”.
Och nej, det är det kanske inte. Men rätten till skilsmässa är fråga om individens frihet. Det handlar om kvinnors och mäns rättighet att leva sina egna liv med dem de älskar. Det är något reaktionära religiösa system aldrig uppskattat.
I Sverige gick vi igenom den här processen tidigare, och den var viktig för befrielse. Först röjde man undan de juridiska hindren, sedan de religiösa och de sociala. Att ens partner har rätten och den praktiska möjligheten att lämna är, utöver en frihetsreform, också en viktig hörnsten för ett sunt kärleksliv.
Det är uppenbar att skilsmässofesterna sticker i ögonen på den religiösa ledningen i Iran – Ayatollah Mohammad Emami Kashani gick så långt som att kalla dem ”sataniska” för en tid sedan. Skilsmässorna lär de aldrig bli av med, men vill de ha bort det extravaganta festandet finns det bara en sak att göra: släpp det fritt.
Missa förresten inte dokumentären Divorce: Iranian Style från 1998, som följer tre skilsmässoprocesser. Den har ett par år på nacken och rör inte samma samhällsklass som de som ordnar fester, men den visar en hel del av den juridiska processen.