I onsdags var det återigen internationella mansdagen. Syftet med evenemanget, som återigen passerade ganska obemärkt, är bland annat att belysa mäns problem i och bidrag till samhället.
Låt oss börja med problemen. Två viktiga exempel är att män oftare dör på jobbet och behandlas negativt vid vårdnadstvister. Det är alltså viktigt och självklart att komma ihåg att också män drabbas av samhällsproblem.
Men det är inte det som är intressant. Det intressanta är att dessa problem egentligen är privilegier.
Män dör oftare på jobbet därför att kvinnor förnekas inträde till vissa branscher. Resultatet är att fler män utför riskfyllda arbetsuppgifter.
Män förlorar oftare vårdnadstvister därför att kvinnor förnekas rätten till heltid och förväntas ta majoriteten av all föräldraledighet. Resultatet är att kvinnor utvecklar närmare relationer till sina barn.
Alltså: de problem som lyfts fram under internationella mansdagen är inte mäns problem – de är mäns privilegier och kvinnors problem i grunden.
Samma sak gäller männens bidrag. Det är klart att män haft mer framskjutna positioner inom forskningen, akademin, näringslivet och kulturen med tanke på att kvinnor under många år varit i princip exkluderade från dessa.
Med det sagt känns den internationella mansdagen ganska tandlös. Men vi kan åtminstone dra en viktig lärdom av den: nämligen att feminism är lösningen på såväl mäns som kvinnors problem.
Tänk på det nästa gång någon ber dig fira internationella mansdagen i jämställdhetens namn.