Backa Sápmi – i praktiken

Text av: Olivia Linander, kampanjteamchef på Skiftet

Sverige har koloniserat Sápmi, och gör det än idag. I en uppmärksammad intervju i SVT vände sig den samiska artisten Sofia Jannok till programledaren Fredrik Önnevall med frågan: “Hur känns det att vara del av ett kolonialt folk?” Han svarar att det känns som att bära runt med en tung sten på axlarna, en som vi kollektivt bär runt på.

Att han svarar så är inget konstigt. Den svenska staten är byggd på marker som stulits av ett urfolk som man tvångsförflyttat, tvångskristnat och assimilerat genom otaliga koloniala övergrepp. Idag är samerna ett folk som tvingas leva uppdelade av fyra staters nationsgränser och anpassa sig efter dess olika språk och lagar. Samtidigt är de ett folk med en rik kultur, ett flertal olika språk och en ansenlig mängd kunskaper om t.ex. att leva i samklang med naturen eller betrakta könsroller på andra sätt – vilket samhället i stort kan lära sig mycket av.

Visst kan stenen av vårt kolonialt arv kännas tung på axlarna. Men att släpa runt på en sten leder ingen vart. Vad kan man göra efter att den insikten landat? Vad är en konstruktiv väg framåt, för mig som en del av ett kolonialt folk, och för de organisationer jag är verksam i?

2022 har Skiftet antagit en ny insamlingspolicy. Men varför har vi gjort det, och varför vill vi berätta om det?

Skiftet är en organisation som verkar för ett jämlikt samhälle. Vi driver påverkanskampanjer i många olika sakfrågor, och stöttar ofta andra grupper som vill göra detsamma med hjälp av vår kampanjplattform MittSkifte.org.

Historien gör gällande att organisationer som Skiftet idag inte behöver kämpa lika mycket för att göra oss hörda och få de resurser vi behöver, som de samer som arbetar för samers rättigheter. Indirekt har vi, liksom större delen av det svenska civilsamhället, tjänat resursmässigt på att vissa grupper inte hörs. Det faktum att det är på det här viset, gör oss alla till förlorare. 

Sveriges koloniala historia och nutid medför därför ett särskilt ansvar för många av oss, även föreningar som Skiftet som också besitter de här så kallade strukturella privilegierna. Ett ansvar att aktivt motarbeta det kvarvarande koloniala förtrycket mot samerna. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Då är det avgörande att det vi gör sker på ett bra sätt.

Så hur påverkar detta vårt insamlingsarbete? Skiftet finansieras inte av stat eller myndigheter, utan vår insamling består huvudsakligen av att vi ber våra Skiftet-aktiva om gåvor. [1] Det betyder att när vi ber om pengar till en kampanj om en viss fråga, konkurrerar vi inte med andra aktörer om bidrag på samma sätt som många gör. Men resurser är inte bara pengar. När Skiftet kliver in i en kamp så bidrar det till att fler ser oss och att Skiftets plattformar växer. Det är en resurs i sig.

Vi på Skiftet vill agera för samernas rättigheter. Vi vet att det i slutändan är en kamp för oss alla. Men vi vill göra det på ett sätt där vi stärker varandra och vår gemensamma kamp. Vi vill lära av de många misstag som civilsamhället gjort och fortsätter göra, då kamp bedrivs på bekostnad av urfolksgrupper världen över. Med detta som grund och utifrån de förutsättningar Skiftet har idag, vill vi söka vägar framåt.

Därför ska Skiftet, när vi samlar in pengar till kampanjer för samers rättigheter, medverka till en omfördelning av resurser genom att en andel av insamlade medel går direkt till samisk organisering. Så här lyder vår policy:

Vid Skiftets insamling till kampanjer för samers rättigheter skänks 20% av pengarna till en berörd samisk aktivist eller grupp utan krav på motprestation (finns det ingen lämplig lokal mottagare skänks pengarna till Svenska Samernas Riksförbund). Övriga insamlade medel ägnas åt att Skiftet genomför den kampanj insamlingen gällde eller annan kampanj rörande samernas rättigheter. 

Det är en fåordig policy, men ett kraftfullt ställningstagande. Kraften ligger i att det är ett erkännande åt vilket håll utvecklingen måste gå. Detta är något alltför få gör, i en tid då många aktörer främst sysslar med ursäkter och löften som bryts.

I arbetet med den här policyn har jag ställt mig många frågor. Jag har tagit avstamp i lärdomar från många personer som genom åren sagt ifrån när olika organisationer gjort snedsteg. Den kanske viktigaste lärdomen är att inte backa, utan ständigt sträva efter vägar framåt. Som organisation kan vi bistå det samiska samhället med ett större stöd om vi gör vårt bästa, än om vi tyst backar från utmaningarna.*

Skiftet är inte ensamma om att söka sätt att bedriva det här arbetet på ett bra sätt. Vi behöver dock bli fler, vi behöver bli bättre på att säga ifrån, och vi behöver lära av varann.

Vi hoppas förstås att fler civilsamhällesorganisationer kommer att skrida till verket på liknande sätt framöver. Därför är det viktigt för mig att dela med mig av hur vi på Skiftet har tänkt. Det möjliggör dessutom för oss att få feedback från fler än de jag redan konsulterat.

Vi på Skiftet välkomnar synpunkter och frågor. Detta arbete grundar sig i att jag är förankrad i rörelser som bistått mig med lärdomar genom åren, och tagit kontakt med mig när det behövts feedback. Vi ser fram emot att fortsätta på det spåret. Tack! ✊

Källa och fotnot

[1] Du kan läsa mer om Skiftets ekonomi här: https://skiftet.org/donera/donationspolicy/

* I arbetet med den här policyn har jag fått input vid flera tillfällen från gruppen Cloudberry collective, där jag själv också är en aktiv medlem

Fler nyheter