Hälften av alla yrken som idag finns på arbetsmarknaden kommer att vara borta om 20 år. Länge trodde jag att det var skräckpropaganda. Det kan vara för att bland de första jag hörde som diskuterade vad som händer på arbetsmarknaden i samband med den ökande datoriseringen var Stefan Fölster, före detta chefsekonom på Svenskt Näringsliv. Ideologiska meningskiljaktigheter gör att jag ställer mig tvekam till det Fölster säger. Men i den här frågan börjar jag bli allt mer benägen att tro att han har rätt.
Det pratas allt mer om datoriseringen av samhället, att robotar i allt större utsträckning kommer att ta över de jobb som idag finns på arbetsmarknaden. Tidigare har vi sett det i industrin, där teknologin har ökat produktiviteten men även lett till “rationaliseringar”, det vill säga personalneddragningar. Samma sak håller nu på att hända med andra jobb.
FN:s organ för arbete, International Labour Organization (ILO), ser i sin nysläppta rapport “World Employment and Social Outlook” att det de kallar “medium-skilled jobs”, det vill säga sådana jobb som kräver vissa kunskaper men kanske inte högskoleutbildning, sakta börjar försvinna från arbetsmarknaden i utvecklade länder. I stället ser de att arbeten som inte kräver utbildning, så som städare, och de arbeten som kräver hög utbildning, så som jurister och ingenjörer, blir något fler.
Är det här en trend som kommer att fortsätta kan vi vänta oss många obehagliga effekter.
Arbetsmarknaden kommer att bli allt mer polariserad. Med en ökad andel lågkvalificerade arbeten och en högre andel högkvalificerade arbeten kommer inkomstskillnaderna att öka. Det finns även en stor risk för att de yrken som tas över av datorer, inte kommer att ersättas av nya yrken. Vi kommer alltså att se en ökad arbetslöshet.
Om allt färre personer kommer att ha en sysselsättning framöver, innebär det även en minskad skattebas. Staten kommer att behöva se över varifrån den får sina intäkter. Upprätthållandet av en anständig välfärdsstat kommer att bli allt svårare.
Än så länge är det få som pratar om effekterna av den gigantiska omställning som arbetsmarknaden kommer att möta. Det är problematiskt. Fortsätter utvecklingen av datoriseringen i den riktning vi nu ser, kan vi vänta oss månnga positiva följder. Men för att de positiva aspekterna ska kunna tas tillvara på ett lämpligt sätt måste arbetsmarknadens parter, regeringen och utbildningsväsendet måste på allvar börja fundera över hur Sverige ska hantera datoriseringen.
Och det är inte så långt borta. Den som inte tror mig kan besöka Google i Californien. De är redo att låta sina förarlösa bilar möta de offentliga vägarna, och ersätta de traditionella taxibilarna. Framtiden kommer allt närmre. Frågan är vad vi ska jobba med när den är här.