Det är mindre än två månader kvar till 8 mars, en dag då vi bland annat uppmärksammar löneskillnader mellan kvinnor och män. Resten av året verkar frågan inte vara lika viktig, förutom för alla de kvinnor som tjänar mindre än män. Och de är ganska många.
3,6 miljoner
Fackförbundet Kommunal har lanserat kampanjen #alltid8mars. En gång i månaden ska de påminna oss om att en kvinna under sin livstid i snitt tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än en man. Det är mycket pensionsgrundande inkomst som kvinnor går miste om.
Myndigheten Medlingsinstitutet har till uppgift att kartlägga löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Utöver det har myndigheten under 2015 fått i uppdrag att se om de svenska kollektivavtalen leder till ojämställda löner. Det är en viktig och relevant kartläggning som ska redovisas i september. Och den kommer att tvinga facken och arbetsgivaorganisationerna till självrannsakan. Är det i själva verket så att parterna tecknar diskriminerande kollektivavtal?
Försök i avtalen
Det har vidtagits åtgärder för att försöka komma tillrätta med de ojämställda lönerna via avtalen. Ett flertal Sacoförbund, och nu senast även Vision, har tecknat så kallade avtal utan angivet utrymme. Genom att inte sätta lönen för kollektivet gemensamt utan istället se på individens prestation, har de sifferlösa avtalen faktiskt minskat lönegapen mellan kvinnor och män. Inom en yrkesgrupp. LO har i sin tur försökt lösa de ojämställda lönestrukturerna med samordnade förhandlingar mellan olika kollektivavtalsområden och förbund.
Skillnader mellan jobb
För de största löneskillnaderna finns inte inom en yrkesgrupp, utan mellan mellan dem. Två yrken, vars insatser i arbetsvärderingar ses som likvärdiga, kan ha helt olika lönestruktur och lönenivåer. Det som skiljer grupperna åt är att den ena är kvinnodominerad, medan den andra är mansdominerad. Och det är aldrig så att de är de kvinnodominerade yrkena som leder löneligan.
Kollektivavtal är en fantastisk konstruktion, som gör att en bransch kan få arbetsvillkor som fungerar just där. Men någonstans har parterna även misslyckats när män under en livstid tjänar miljontals kronor mer än kvinnor. Förhoppningsvis klarar facken och arbetsgivarna av att ta med sig Medlingsinstitutets resultat in i nästa avtalsrörelse, och komma med konkreta åtgärder för jämställda kollektivavtal, även bortom löneavtalen.
Sannolikt kommer de krönikor jag skriver i anslutning till 8 mars de kommande åren handla om de ojämställda villkoren på svensk arbetsmarknad, som resulterar i låga inkomster och garantipensioner för många kvinnor. Men om 20 år vill jag skriva en text på internationella kvinnodagen om hur parterna i avtalsrörelsen 2016 äntligen gemensamt tog ansvar så att lönerna 2035 kunde bli jämställda.