Den här texten verkar behövas skrivas hur många gånger som helst. Berättelsen om hur jag en natt inte kunde sluta gråta. Hur stressen till slut kom i kapp mig. Och hur en förstående arbetsgivare var det enda som gjorde att jag inte behövde sjukskriva mig. Arbetslivet gjorde mig så stressad att jag höll på att bli sjuk. Det är en berättelse som är min, men delas av alldeles för många människor som i de flesta fall hamnar i den där sjukskrivningen.
Arbetsgivarna verkar inte veta hur de ska arbeta proaktivt mot stress. Sverige har, genom EU-rätten, en gedigen och bindande arbetstidslag som säger hur mycket vi får arbeta. Likaså finns det lagar och regler gällande systematiskt arbetsmiljöarbete, som även rör den psykiskosociala arbetsmiljön. Men ändå ökar sjukskrivningarna som är relaterade till stress och psykisk ohälsa.
Arbetsmiljlöverket besökte nyligen 1 700 arbetsgivare av olika storlek och inom flera olika branscher för att se över deras systematiska arbete för att förebygga stress och psykisk ohälsa. Sex av tio arbetsgivare arbetade inte aktivt med att förbättra den psykosociala arbetsmijön. Det är, enkelt uttryckt, bedrövligt.
Det är cheferna som har ansvaret för att de anställda mår bra på jobbet. Men i ett samhälle där hjulen snurrar snabbare och prestationskraven blir allt högre, är den ökande ohälsan ett misslyckande större än arbetsmiljöansvariga chefer.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har i en rapport visat att villkoren för ditt arbete spelar oerhört stor roll för hur du mår på jobbet. Riskfaktorer för att få en utmattningsdepression är till exempel små möjligheter att påverka det egna arbetet i kombination med höga krav och pressande arbete och liten belöning i förhållande till ansträngning. Föga förvånande är även en upplevd brist på medmänsklighet på arbetplatsen en riskfaktor.
Kanske viktigast av allt är att rapporten visar att det finns ett samband mellan osäkerhet i anställningen och psykisk ohälsa. När tillfälliga anställningar sätts i systematik är det inte bara ett tecken på en dålig arbetsgivarpolitik, utan följden kan bli en direkt negativ påverkan på individers hälsa.
Problemen med stress kommer inte att lösa sig enbart genom att arbetsgivare blir bättre på det oerhört viktiga arbetet med psykisk ohälsa. Det måste även kombineras med en arbetsmarknad där tillsvidareanställningar på heltid är norm och där individerna ges inflytande över sin arbetssituation genom dialog med chefen och fackligt inflytande. Psykisk ohälsa går att förebygga, men det kräver jobb och det tar tid.
Fler arbetsgivare måste ta det psykosociala arbetsmiljöarbetet på större allvar. Jag hade tur att ha en chef som kunde hjälpa mig att sätta stopp när jag körde på för hårt. Det tyvärr ett undantag som i stället måste bli en regel.