Inatt avgjordes det amerikanska mellanårsvalet, även kallat kongressvalet. Som väntat tog Republikanerna över majoriteten i senaten och vann dessutom 14 nya säten i representanthuset. För närvarande med två race i senaten som inte är avgjorda, Alaska och Louisiana, varav republikanernas kandidat leder i Alaska är majoritetsfördelningen 52-45 till Republikanernas fördel.
Det här innebär att de vunnit och då är inte Alaska medräknat, sju säten från Demokraterna. Det inkluderar en vinst i Iowa, en väldigt blå delstat som nu pensionerade liberalen Tom Harkin haft sedan 1985. Annars vann de, med få undantag, säten i den amerikanska södern. Ett undantag var Colorado, en stat som kan gå lite hur som helst i presidentval men där Demokraternas chans ansågs vara goda att ändå behålla sin senatorplats.
Samtidigt misslyckades Demokraterna med att utmana i guvernörsrace som Florida och Wisconsin och lyckades förlora den väldigt blåa delstaten, Maryland, som haft väldigt få republikanska guvernörer. Dessutom förlorade de guvernörsposten i liberala Massachusetts.
Enligt de första prognoserna låg valdeltagandet på under 40 procent i valet. Det är ingen ovanlig siffra för kongressval utan är snarare så det brukar se ut.
Demokraterna gick in i det här valet med urusla förutsättningar. De hade en president som var extremt impopulär samtidigt som de senatorer som var uppe för omval främst var i den amerikanska södern, ett republikanskt högland sedan egentligen 1960-talet då partierna gick åt olika håll. Dessutom präglas sådana här val av lågt valdeltagande och det missgynnar Demokraterna, då det är deras väljare som brukar stanna hemma.
Med det i åtanke var det ett svårt utgångsläge och Demokraterna förlorade, och det klart. De svenska medierna, däribland TT slog givetvis på stort, och kallade Republikanernas seger för ”en stark högervåg” eller konservativ om man så vill även SVT hängde på i ett inslag på Aktuellt.
Vad är det för högervåg som då menas? Förmodligen att Republikanerna vann säten av moderata republikaner i den amerikanska södern, och i delstater där Obama både 2008 och 2012 förlorade med tvåsiffriga marginaler. Exempelvis i Arkansas, Montana och Alaska. I Alaska fick Obama 2012 40 procent medan Demokraternas senatorkandidat där, Mark Begich, ligger på 45 procent när sluträkningen nu pågår. Han presterar alltså över det Obama fick i ett bra demokratiskt år, 2012. Detsamma gäller i Arkansas. Samtidigt som demokraternas kandidater underpresterade i delstater där Obama gick bra som Colorado.
Lägg därtill att det i flera delstater i den amerikanska södern röstades igenom att höja minimilönen i samband med valet, en demokratisk hjärtefråga sedan länge och knappast något Republikanerna drivit utan snarare motsatt sig.
Det är förstås sant att Demokraterna gjorde ett förskräckligt val generellt och till det finns det flera skäl men knappast några givna svar. Däribland den egna presidentens impopularitet, att den amerikanska södern är republikansk i hög grad, lågt valdeltagande, en ovilja att ens försöka kommunicera ut att ekonomin går bättre och kanske även felaktig strategi från flera kandidater och partiet generellt. Det finns inget enkelt svar på den frågan.
Men går det att tala om en ”högervåg” baserat på mindre än 40 procents valdeltagande och där Republikanerna i just senaten tog över säten i framför allt delar av landet där de egentligen är som starkast? Eller där bland annat höjd minimilön röstades igenom i de mer konservativa delstaterna?
Nja. Vad det däremot går att tala om är ett allmänt missnöje riktat mot Washington och som vanligt, mot den sittande presidenten och hans parti som alltid blir straffade i mellanårsvalen.
Och där Demokraterna, bland mycket annat, behöver fundera på hur de ska göra de här valen viktiga för sina väljare.