Det är nästa tragiskt att se. Medan giganter som Aftonbladet sällan skrapar in mindre än 1 500 interaktioner på sina texter – upptummar, delningar, kommentarer – och Svenska Dagbladet och Expressen kammar in några hundratal, så sitter stackars Dagens Nyheter med sju.
Vad har egentligen hänt med Sveriges tidigare tyngsta ledarsida?
Samma som med resten av tidningen. Nätet hände. Och precis som med resten av tidningen hängde inte ledarsidan med.
I åratal har DN:s ledarsida varit den drivande kraften som kunnat dra igång politiska frågor, så som överutnyttjandet av socialförsäkringarna som ledde till högerns maktövertagande 2006. Att alltihop var en bluff vittnar om vilken makt högerns opinionsbildning – och i synnerhet DN – hade på den tiden. De påverkade valresultat.
De mässade, folk läste det, folk skrev i andra tidningar om vad de läst i DN. Allt spred sig och gjorde ringar på vattnet på den tiden opinionsbildning bara sköttes av etablerade aktörer.
Så när läsarna plötsligt började bli en viktig del av att sprida budskapet trodde DN att de hade sitt på det torra, de trodde att de skulle kunna mässa vidare. Så har det inte blivit. Det är de som bytt arbetssätt som påverkar. Efter ett trettioårigt järngrepp tog det inte många månader för problemformuleringsprivilegiet att glida högern ur händerna.
Istället är det Aftonbladets ledarsida, som få brydde sig om innan nätet slog igen, som tagit tronen. De har lyckats entusiasmera sina läsare, de väcker känslor och som ett resultat av detta: de sätter agendan.
Handen på hjärtat, när såg du någon dela en ledartext från DN senast?
Det är Aftonbladets ledartexter som diskuteras, inte DN:s. DN är i bästa fall som en KU-anmälan. När de skriver om ett ämne är det för att sammanfatta, ämnet är uttömt och det finns inget mer att tillföra.
DN är numera längst ner i näringskedjan. Hårt och brutalt, men så kan det gå för en ledarsida som en gång påverkade valutgången.