»Sie kennen mich« var Angela Merkels valslogan när hon rodde hem sin tredje raka valseger. Ni känner mig. Valet reducerades till en renodlad personfråga. Hon såg till att få bort alla stora konfliktfrågor från agendan. Bort med allt som gjorde valet intressant, bort med allt som gör att folk går och röstar. Det fungerar i länder där högerväljare är mer benägna att rösta än vänsterväljare.
Strategin kallas kort och gott asymmetrisk demobilisering, och för Angela Merkel fungerade den utmärkt. Hon entusiasmerade inte väljarna, utan tvärtom, fick dem att stanna hemma. I synnerhet socialdemokratiska SPD:s.
Att strategin lockade Fredrik Reinfeldt är inte särskilt konstigt. Han har genom åren åtnjutit ett enormt personligt förtroende, långt utanför sitt eget parti. Folk känner honom, för att parafrasera.
I början av året hade tidningen Fokus ett reportage om den moderata inspirationskällan i syd – partifolk vallfärdade till Tyskland för att lära sig av denna strategi. Asymetrisk demobilisering skulle hjälpa Moderaterna ur sina usla opinionssiffror. De skulle få bort alla stridsfrågor – exempelvis skolan – och få allt att handla om de urstarka korten de ändå hade på hand: Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
Med valresultatet i hand kan man konstatera att strategin, för att uttrycka det milt, gått käpprätt åt helvete. Socialdemokraterna backade inte – utan gick rentav framåt – medan Moderaterna tappade var fjärde väljare till Sverigedemokraterna. De flesta andra partier påverkades mest på marginalen. Valdeltagandet blev det högsta på 20 år.
Det här säger emot all logik. Ingen kan riktigt få grepp om hur det här egentligen gick till.
Moderaternas valutvärdering kommer därför bli väldigt intressant. Faktum är att eftervalsdebatten redan är igång. Och den tycks handla väldigt lite om strategin eller sakfrågorna, istället är allt fokus på om det var oansvarigt av Fredrik Reinfeldt att avgå direkt på valnatten eller inte.
Ni känner mig.
Japp.