Med handelsavtalet mellan USA och EU, Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP), lovas guld och gröna skogar. I synnerhet sägs avtalet innebära ekonomisk tillväxt och göra under för ländernas ekonomi då den sägs underlätta för handel mellan länderna.
Frågan är bara hur mycket sanning det egentligen ligger i det påståendet om ekonomisk tillväxt tillföljd av TTIP. Glyn Moody på bloggen Open Enterprise har granskat det närmare. Moody menar utifrån en rapport EU själva använder sig av, det kanske främsta sättet för att tillväxt ska nås via avtalet är via att bilar skeppas iväg till andra sidan atlanten och först år 2027 beräknas det komma något positivt ur exporthandeln. Samtidigt kommer 50 procent av exporten bestå av just bilar vid samma år.
Vi tar det igen: det stora handelsavtalet mellan USA och EU handlar till 50 procent om handel med bilar.
Hela idén med den här exporten är just att det ska bli lönsamt för företagen. Det här blir alltså ett sätt att dumpa löner för företagen och det blir även enda sättet att nå tillväxt. Vad händer då om respektive länders regeringar vill införa regleringar som exempelvis högre lön för de som arbetar?
Jo, det är här Investor-State Dispute Settlements (ISDS) kommer in i bilden som innebär att företag kan dra stater inför stängda domstolar om de inskränker deras rätt till vinst. En klausul som för närvarande är en del av avtalet men som många medlemsländer vänt sig emot. Det här må låta abstrakt och långt borta men har i själva verket redan inträffat när företaget Veolia stämt den egyptiska regeringen för att de ville höja minimlönen.
Så hur man än vänder och vrider på handelsavtalet blir det en gåva till storföretagen och där de som arbetar får betala priset, så länge ISDS är en del av det. Dessutom skadas miljön av frakten av alla bilar fram och tillbaka över atlanten.