När jag knäppte på mig västen och satte konduktörsmössan på huvudet, då visste jag att det inte skulle bli en vanlig fredag. Skiftets Järnvägar (SJ) skulle köra ett protesttåg genom centrala Stockholm för att rädda nattågen till Europa.
När jag och min kollega Calle kom fram till tågets parkeringsplats så insåg vi att det inte var tal om ett “minitåg” utan det var ett maxitåg. Vi kunde hyra det tack vare hundratals Skiftet-aktiva som bidragit med en slant.
Och än mer maxat blev det när vi hämtat upp Skiftet-aktiva resenärer och gav oss ut på en runda genom Stockholms innerstad. Aldrig har jag sett så många förbipasserande som fotat, filmat och visat tummen upp. Passagerarna höll modet uppe i novemberkylan och ropade ut “Rädda nattågen” samt visslade i medhavda tågvisslor av trä. Här är en film från dagen.
Det var kort sagt succé.
Ombord hade vi också representanter från Klimatgranskaren vars namninsamling för nattågen till Europa redan samlat 30 000 underskrifter (däribland din underskrift, tack!). En som vi bjudit in, men som inte behagat svara, var infrastrukturminister Andreas Carlson (KD).
Antagligen tänker han att frågan om nattåg är för liten att bry sig om, ännu en nedskärning från regeringen på klimatpolitiken och människors möjligheter att resa fossilfritt.
Jag tror att han har fel. Det är många fler än de som faktiskt åker nattåg under ett år som tycker att rälsen till Europa ska hållas öppen.
Nattågen uppges i media ha “räddats” av tyska tågbolaget RDC. Även om vi inte har facit ännu, så vet vi två saker:
- RDC vill köra högst 50% av avgångarna
- Privata bolags “räddningar” innebär ofta ännu större nedskärningar på trafiken
Det verkade också klart att schweiziska SBB skulle köra nattåg mellan Basel och Malmö, som en klimatåtgärd vilket skulle göra det mycket enklare att åka till Europa. Nu hotas även detta nattåg av politiker, vilket har lett till en namninsamling i Schweiz!
Grundproblemet är detta: det är billigt med fossilflyg, därför att bränslet inte beskattas och därför att de riktiga kostnaderna lämpas över på samhället – och på kommande generationer.
Att ha hållbart resande till Europa, där vi faktiskt betalar kostnaderna tillsammans, kräver att staten är med och finansierar trafiken.
