Kris i mediebranschen? Inte för toppcheferna

Att svensk journalistik är i kris råder det inget tvivel om. Strukturomvandling och ägarföretag med helt orimliga avkastningskrav pressar personalen hårt. Stora skaror av skickliga anställda avskedas, eller placeras i ett bisarrt ekorrhjul av interna bemanningsföretag där de helt förlorar möjligheten att protestera eller kräva anständiga villkor. Lönerna hänger inte med prisutvecklingen och allt färre erbjuds fasta anställningar.

Med det åtanke blir medietopparnas lönelista för förra året bra mycket mer än provocerande. Det är direkt oanständigt.

Förra året avskedade Dagens Nyheter 100 anställda för att hantera sina förluster. Vd-n Gunilla Herlitz lyfte samtidigt spektakulära 19 miljoner kronor i årslön, en månadslön på nätta 1,6 miljoner. På Expressen, som i oktober i år offentliggjorde ett sparpaket som skulle kosta minst 62 människor jobbet, lyfte chefredaktören Thomas Mattsson en av de lägsta lönerna på topplistan med fjuttiga tre miljoner på ett år. På TV4, som för en tid sedan meddelade att de stängar samtliga lokalredaktioner, Carsten Almqvist 4,5 miljoner.

Bonnier, som äger såväl Dagens Nyheter som TV4 och Expressen, är frikostig med utbetalningarna i toppen: Thomas Franzén fick 7,25 miljoner i år, Carl-Johan Bonnier fick 5,8 och Ulrika Saxon och Amelia Adamo landade på runt 4,3 miljoner vardera.

Hos konkurrenten Schibsted är situationen inte mycket gladare. Aftonbladet annonserade precis att 30 tjänster ska bort, och det har varit en hel del kritik mot att stora delar av personalen hålls inom ett internt bemanningsföretag. Vd-n Jan Helin kammade hem 7,5 miljoner kronor förra året.

Svenska Dagbladets vd Gunilla Asker, som här om året avskedade totalt 40 personer, inklusive både sport- och kulturredaktionerna, tjänade in 5,6 miljoner under 2013. Och på Schibsted som äger både Aftonbladet och Svenska Dagbladet är det fortsatt fest för toppnamnen: koncernchefen Raoul Grüntal drog in 8,4 miljoner förra året.

Jacob Bursell, preisbelönt journalist och fackrepresentant, sammanfattade oavsiktligen hela medieläget när han kommenterade uppsägningarna på Svenska Dagbladet 2012:

Det finns rätt mycket pengar i Schibsted, men det är ett börsnoterat företag med avkastningskrav från investerare – mestadels amerikanska institutioner om man tittar under storägarna – och dessa krav trillar ner till de enskilda enheterna som förväntas bära sina egna kostnader. I det här svåra läget är det ett magstarkt krav när det finns överskott på andra håll i koncernen.

Problemet i journalistiken är inte bara en strukturomvandling, det är också att tidningshusen ägs av stora koncerner som behandlar dem som vilket produkt som helst, som ska genera orimliga vinster. Journalistik är inte en produkt, det är ett hantverk, och det lämpar sig inte för den här sortens ägare som mest tycks förstå hur man skär bort tjänster och strösslar pengar över toppcheferna.

Fler nyheter