Det finns goda skäl till att inte jämföra Republikanerna i USA med den svenska högern. Den allmänna svenska högern är i en väldigt liten grad abortmotståndare och homofober. Däremot finns det en slående fascination de delar och drivs av mer än någonting annat, och det är skattesänkningar.
Ronald Reagan, alla republikaners favoritpresident, sa en gång att Demokraterna inte har sett en skattehöjning de inte gillar. Detsamma går att säga om Republikanerna när det kommer till skattesänkningar. Var helst det är möjligt, i synnerhet för de rika, ska skatten sänkas.
Varje gång de också haft presidentmakten har de sänkt skatten. Ronald Reagan gjorde det drastiskt, så drastiskt att han följande år i samråd med den demokratiska majoriteten i representanthuset, var tvungen höja den för att inte krascha ekonomin helt. Men skattenivån som sådan förblev rekordlåg. Det, tillsammans med, upprustning mitt i det kalla kriget och obetalda skattesänkningar ledde till att han nästan tredubblade underskottet. Ronald Reagan sa sedan att underskottet inte var något problem, att det skulle lösa sig själv, och att det var Demokraternas fel för de vägrade nämligen en massa nedskärningar.
Så här har det fortsatt. Skattesänkningar framför allt, kosta vad det kosta vill.
Precis som dåtidens kommunister är de måna om att hitta ett drömställe där deras skattesänkningar fungerade lysande. Kommunisterna, när det begav sig, hade Sovjetunionen och även Kambodja (ring Jan Myrdal).
Republikanerna hittade delstaten Kansas. Sam Brownback, en före detta senator, red in i en konservativ delstat med en republikansk majoritet och lovade det Republikanerna älskar, nämligen en mindre stat vilket alltid är en synonym för skattesänkningar.
När Brownback tog över såg Kansas ekonomi bra ut och de hade ett överskott i budgeten. Det var därför ett gyllene läge att sänka skatten för att ytterligare få fart på den.
Han hade en gyllene idé. Tids nog skulle Kansas skatt vara nere på noll och de skulle attrahera en massa arbetstillfällen. Vad som hände var massiva skattesänkningar som genomfördes år 2012 och fler 2014. Det fick det partipolitiskt obundna Center on Budget and Policy Priorites skriva att det var det mest ansvarslösa en delstat genomfört på många år. Samma opartiska institut kände sig tvungna att skriva en gedigen rapport som i princip blev en manual att ifall skatten ska sänkas bör det inte göras som i Kansas.
Sanningen är att intäkterna rasat med 700 miljoner dollar, vilket är mer än när delstaten var mitt inne i en ekonomisk kris, och skolorna är som rapporten beskriver fortsatt inne i recession. Dessutom blir inte jobben fler, den kurvan har avstannat. Lägg därtill att Kansas ekonomi har blivit nedgraderad.
Till följd av Brownbacks ekonomiska ansvarslöshet har dessutom över hundra lokala republikaner öppet stöttat hans demokratiska motståndare, Paul Davies.
En republikan talar om att det finns tre partier i Kansas och att Brownback skapat sitt eget parti. Demokraterna, Republikanerna och Brownback-partiet och menar att han blivit alldeles för extrem.
Men det här visar framför allt vad det kostsamma idealet skattesänkningar till absurdum kan leda till i praktiken.
Det fungerar inte, helt enkelt.
En konservativ delstat verkar tillslut insett det.
Om några veckor är det val och Sam Brownback, i en delstat som Romney vann med 22 procent 2012, hade nog hoppats på en enkel resa. Istället riskerar han att förlora valet enbart för att han varit så ekonomiskt ansvarslös.