Nyheter

Nu: 101 professorer sågar direktörsdomstolar

  • MailaTipsa via mail
  • NAFTA. TPP. TISA. TTIP. CETA. Alla har de en sak gemensamt (bortsett från krångliga bokstavskombinationer) och det är direktörsdomstolarna som hotar vår demokrati. Under olika namn vill EU göra det möjligt att ställa hela länder inför rätta om deras lagar hotar storbolagens vinster.

    Vad är en direktörsdomstol?

    Direktörsdomstolen är en mekanism i fulhandelsavtal som vill ge storbolag rätten att stämma länder vars regleringar hotar deras vinster. Det kan till exempel handla om länder som vill märka tobaksprodukter eller avstå odrickbart vatten. I vissa avtal har man ersatt den tidigare direktörsdomstolen ISDS med den nya, ICS, för att bli av med kritiken. Men skillnaderna är kosmetiska och problemets kärna med storbolagens rätt över demokratin står kvar.

    » Läs mer: Zombie-ISDS – hur EU försöker byta namn på ett fiasko

    Nu säger 101 professorer ifrån. I ett öppet brev kräver de – bland dem svenska Lotta Vahlne Westerhäll från Göteborgs universitet – att mekanismerna för direktörsdomstolar inte inkluderas i TTIP och CETA, med följande motiveringar:

    Direktörsdomstolar ger privilegier till utländska investerare som är baserade på vaga grunder

    Syftet är att ge utländska investerare stora privilegier som inte ges till andra samhällsaktörer. Till exempel kan investerare sammankalla en skiljenämnd och detaljgranska nationellt beslutsfattande som påverkar deras affärer. Därmed kan investerarna hålla stater ansvariga för deras ekonomiska förluster, även om sagda staters ambitioner handlar om exempelvis miljöskydd, folkhälsa, arbetsrätt, återförstatligande av järnvägar, vatten- eller energitillgång eller hälsovård. Inga bindande eller åtalbara förpliktelser finns vad gäller investerarna.

    Direktörsdomstolar hotar införandet av lagar som är av allmänhetens intresse samt demokratisk utveckling och statliga budgetar

    Dessa typer av investeringsskydd föranleder ett subtilt maktskifte till fördel för individuella och redan inflytelserika aktörer, samtidigt som det försvagar medborgarnas intressen och begränsar demokratin. Införandet av direktörsdomstolar kan leda till en stor mängd åtal och därmed höga rättsliga avgifter och skyhöga skadeståndssummor från offentliga budgetar – däribland våra skattepengar. Detta kan leda till en lagstiftningsmässig istid, där regeringar helt enkelt avstår nya lagar trots att de är i allmänhetens intresse. Både fattiga och rika länder har tidigare visat sig sårbara för denna typ av press.

    Direktörsdomstolar lider av systematisk partiskhet och saknar rättssäkerhetsskydd

    Det nuvarande systemet för direktörsdomstolar saknar skydd som säkerställer oberoende och opartiskhet – två kritiska punkter för rättsstater. Skiljemän betalas per åtal gällande ersättningskrav, och de kan bara väckas av investerare. Detta ger skiljemännen incitament att tolka lagen till fördel för investerarna.

    Direktörsdomstolar i hård friktion med konstitutionella och europeiska rättsprinciper

    Dessa delar i TTIP och CETA står även i stark konflikt med idén om rättsstaten och de demokratiska principer som värnas av nationella författningar och europeisk lag. De kan sannolikt också påverka EU:s självständighet som rättsordning eftersom direktörsdomstolarnas beslut gentemot staterna hotar en effektiv och enhetlig tillämpning av EU-lag. De kan till exempel motverka nationella avgifter och EU-avgifter som innebär finansiella bördor för individer och företag (detta kan gälla skatter, bötesavgifter och skyldigheter gentemot miljön).

    Direktörsdomstolar är onödiga

    USA, Kanada och EU har alla högt utvecklade och effektiva rättssystem som redan garanterar lämpligt juridiskt skydd för utländska investerare. Därtill finns inga avgörande bevis för att införandet av direktörsdomstolar kommer ha någon positiv inverkan på investeringar som görs över Atlanten.

    EU-kommissionens senaste förslag ingen lösning

    Trots nya förslag för att lösa tolkningsproblematik lämnar de alarmerande kryphål. Den föreslagna direktörsdomstolen (ICS) innebär dessutom i bästa fall kosmetiska förbättringar. Kort sagt kan investerarna inte längre välja skiljemännen, som istället väljs permanent. Detta är en förbättring. Men andra rättsystem har robusta riktlinjer som motverkar partiskhet, bland annat genom att ge domare heltidstjänst och fasta löner – vilket alltså inte gäller i EU-kommissionens utkast. Där föreslås istället att de betalas per ärende, i tydlig kontrast till traditionella krav inom internationell rätt.

    Vi tycker att det här är orimligt. Håller du med? Gör som över 8 400 andra skiftare och anslut dig till kampanjen mot det mörka handelsavtalet CETA.

    » Jag ansluter mig «

  • MailaTipsa via mail