Ojämlikhetsgurun sågar handelsavtal

Nuförtiden har fler och fler fått upp ögonen för handelsavtalet som går under namnet Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). Det däremot fler vet mindre om är ett annat handelsavtal där även USA är inblandande men som berör lite andra länder. Vad det handlar om är Trans-Pacific Partnership (TPP). 12 länder är med och förhandlar om avtalet, däribland Japan.

Nu kanske någon frågar sig vad det där handelsavtalet har med oss att göra. Det finurliga eller skrämmande om man så vill är att det är farligt likt TTIP, det som nu förhandlas mellan USA och EU. Skillnaden är att det rör sig om andra länder som är inblandande och andra handelsområden. Annars bygger avtalet på samma idé och det är att allting i grunden sker i det tysta, befolkningen ska ha minimal insyn och huvudsaken är att storföretagen har det. Exempelvis kommer TPP innehålla, om USA får som dem vill, innehålla samma Investor-State Dispute Settlements (ISDS) klausul som möjliggör för företag att stämma stater om deras vinster på något sätt hotas.

Robert Reich, ekonom och före detta arbetsmarknadsminister hos Clinton Administrationen och sedan dess en ojämlikhetsguru där han bland annat skrivit flera böcker och gjort en film om den ökade ojämlikheten i USA, kritiserar i en text TPP. Han påtalar hur det i grunden är en gåva till storföretagen på bekostnad av alla andra och att avtalet skyddar företag och deras egendomar, samtidigt som det försvagar arbetares rättigheter och så vidare.

Reich går så långt att han kallar avtalet för en ”Pending disaster” som ungefär betyder ”kommande katastrof”. Detta samtidigt som han tar han upp en tid där frihandel gagnade alla men att det sedan de senaste decennierna gynnar de mest de på toppen. Frihandeln började som ett sätt att ta bort tullar och kvoter på varor som ledde till en rad dåliga saker.

In the decades after World War II, America chose free trade. The idea was that each country would specialize in goods it produced best and at least cost. That way, living standards would rise here and abroad. New jobs would be created to take the place of jobs that were lost. And communism would be contained.

For three decades, free trade worked. It was a win-win-win.

Så Reich är inte någon frihandelsmotståndare utan en fulhandelsmotståndare.

But in more recent decades the choice has become far more complicated and the payoff from trade agreements more skewed to those at the top.

Tariffs are already low. Negotiations now involve such things as intellectual property, financial regulations, labor laws, and rules for health, safety, and the environment.

It’s no longer free trade versus protectionism. Big corporations and Wall Street want some of both.

Bernie Sanders, senator från Vermont, har skrivit ett brev till den amerikanska handelsansvarig där han begär att all fakta om avtalet redovisas och påtalar även hur sådant har undangömts för amerikanska folket och även kongressen.

Det finns med andra ord många likheter mellan de två handelsavtalen som nu håller på att drivas igenom i rask takt. Striden står inte mellan protektionism och frihandel utan mellan fulhandel och om folket ska ha större makt än storföretagen.


Om du också är emot fulhandel och storföretagens ökade makt. Stå med oss och över 17 000 andra. 

 

 

 

Fler nyheter