Idag har Tankesmedjan Tiden släppt en kortrapport om det omtalade transatlantiska handelsavtalet, förkortat TTIP. Rapporten pekar direkt ut kärnproblemen med processen kring handelsavtalet:
Att förstå TTIP och dess konsekvenser är helt avgörande för att se vilka risker men också möjligheter som finns med avtalet. Utan en levande debatt inför avtalets publicering och eventuella godkännande i Europaparlamentet så riskerar det att ytterligare späda på det demokratiska underskottet många medborgare känner gentemot EU. Samtidigt är det också viktigt att Europas medborgare ges en reell möjlighet att förstå och förkasta avtalet om de anser det vara ofördelaktigt.
Avtalet har inte föregåtts av någon debatt, förhandlingarna är slutna och politikerna verkar göra allt i sin makt för att sopa problemen under mattan. Rapportförfattaren finner orsaken till EU:s och USA:s brådska att baxa igenom detta avtal, trots att flera tidigare har misslyckats, är den ekonomiska krisen och viljan att kickstarta ekonomin.
Rapporten tar upp de tre övergripande områdena som avtalet berör tullar, ökad samordning av regleringar och standarder samt tvistlösningsmekanismen ”Investor-state dispute settlement” (ISDS).
1. Avskaffandet av tullarna
Detta område är det minst kontroversiella eftersom EU och USA redan har avskaffat de många tullarna på handel. Rapportförfattaren sågar dock de optimistiska beräkningarna att det avskaffande av tullarna som finns kvar skulle leda till en ökning av EU:s bruttonationalprodukt på 0,4 procent.
Även de utställda jobblöften ska tas med en nya salt menar Tiden eftersom det precis lika gärna kan vara ”jobblös tillväxt” som eventuellt stimuleras. Rapportförfattaren påpekar även att om politikerna från EU och USA:s sida inte hade hade varit så högmodiga och bakat ihop så många delar i TTIP så hade de redan löst tullfrågan.
2. Ökad samordning av regleringar och standarder
Rapportförfattaren pekar ut svårigheten att jämka två olika regleringstraditioner:
Den största utmaningen har visat sig vara två väldigt olika regleringstraditioner där USA oftare utgår från konsumenträttigheter, som rätten för slutkonsumenter att stämma företag om de behandlats illa eller fått farliga produkter, medan den europeiska modellen snarare bygger på att ställa krav på produktionsleden redan innan produkten når slutkonsument.
Detta leder till europeisk oro för att de höga ambitionerna EU jämförelsevis har i frågor om integritetsfrågor på internet, gifter, public service sektorn inom kulturen, arbetstagares rättigheter och andra centrala delar av den europeiska samhällsmodellerna.
3. Tvistlösningsmekanismen ”Investor-state dispute settlement” (ISDS)
Detta är avtalets mest kontroversiella gren och innebär i korthet att företag som inte känner sig korrekt behandlade kan stämma staten på pengar i slutna skiljedomstolar. Nu brukar denna typ av tvistlösningsmekanismer finnas i handelsavtal men Tiden menar att ISDS är unikt på det sätt den går längre än vanliga skiljedomstolar:
-
Företag ges möjlighet att stämma stater där de verkar utan att konsultera sitt hemland. Detta skiljer ISDS från exempelvis WTOs skiljedomstol där företag först måste konsultera sitt hemland innan de kan föra åtal mot en stat. Detta skapar en demokratisk ingång där folkvalda måste ta ställning till hur de ställer sig till företagens krav.
-
ISDS tillåter att företag omedelbart stämmer stater via den internationella domstolen och att denna därmed ställs över nationella domstolar. I exempelvis EU-domstolen är detta inte möjligt, ett företag måste här först uttömma samtliga möjligheter att överklaga nationellt innan de kan gå vidare till den överstatliga domstolen
-
Företag som endast finns inhemskt i ett land får inte använda sig av ISDS, möjligheten gäller bara utländska företag som investerat i landet. Detta riskerar att skapa en extra nivå inom juridiken dit endast utländska företag får tillträde vilket ger en snedvridning av konkurrensen till utländska investerares fördel.
-
Domstolens sammansättning varier från fall till fall beroende på vilket ärende som behandlas. Det innebär att internationella specialister kan kallas in som advokater, domare eller åklagare. Även om sakkunskapen hos dessa jurister kan vara hög så riskerar det att skapa utrymme för jäv då företagsjurister inom ett specifikt område riskerar att ha starka egenintresse inom detta. Efterforskningar visar att uppemot hälften av samtliga internationella investement-fall har använt samma 15 advokater.
-
Förhandlingarna hålls som utgångspunkt i hemlighet om inte parterna själva kommer överens om att de ska vara offentliga. Detta är den omvända praxis från exempelvis svenska domstolar som är offentliga om inte rätten beslutar att hålla dem bakom stängda dörrar.
Rapporten visar också att trots att EU antytt att ISDS kan komma att skrotas och undantag för dessa användning införas så är exempelvis inte fackliga eller sociala rättigheter inkluderade i det godkända underlaget. Rapporten går vidare med att kritisera peka ut att ISDS kan begränsa demokratins räckvidd.
Avslutningsvis sågar rapporten EU och USA:s approach med att baka in allt i samma avtal och att om man undergräver de delar av EU medborgaran uppskattar så riskerar man i förlängningen förtroendet för EU. Tiden menar att ISDS hör hemma i avtal mellan länder där en part inte är en utvecklad rättsstat och inte fyller någon vettig funktion i ett avtal mellan USA och EU.
Är du också rädd för TTIP:s konsekvenser för demokratin, miljön och välfärden? Då ska du göra som 8 000 andra och skriva under Skiftets kampanj mot TTIP.