Det är inte konstigt att frihandelsavtalet TTIP mellan USA och EU känns diffust för en svensk och kanske inte ens värt att engagera sig i. Förhandlingarna hålls bakom stängda dörrar för minimal insyn och både USA och EU känns säkert långt borta. Som om det inte spelar någon roll.
Men det finns extremt goda skäl att engagera sig, göra motstånd och uppröras. Skälet stavas”Investor-State Dispute Settlements” (ISDS). Det är något som EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker flaggat för att han är villig att ta bort men det är än så länge obekräftade uppgifter. Kanske tas det bort, vilket är en seger, kanske inte. Men än så länge är det kvar.
Som vi skrivit tidigare möjliggör ISDS företag att stämma stater om de tycker att en stat gjort saker som inskränkt företagets vinster. Det kan handla om att skärpa miljölagar eller något så basalt som att ge anställda bättre villkor.
Uruguay har nu hamnat mitt i en sådan situation. Det är inte något som beror på ISDS, då frihandelsavtalet inte är spikat än, men tack vare ett handelsavtal mellan just Uruguay och Schweiz kan schweiziska multinationella företag stämma Uruguay om de upplever att staten vill begränsa deras vinster. Det gör nu tobaksföretaget Philip Morris som inte kan acceptera att Uruguay vill ha fler hälsovarningar på deras cigarettpaket.
Om TTIP går igenom med ISDS som en del av det, kommer sådana här stämningar bli mer regel än undantag och det kommer påverka oss.
Regeringen och Vänsterpartiet har som bekant nått en överenskommelse som ska stoppa vinster i välfärden. Det kommer, om förslagen går igenom, drabba stora välfärdsföretag som Attendo eller Carema. De kan då stämma den svenska staten. Risken är dessutom stor att de kan vinna, då en stängd skiljedomstol avgör fallet med välbetalda affärsjurister.
Det är alltså en fråga där demokrati står mot företags krav på oinskränkta vinster, kosta vad det kosta vill.