I förrgår lanserade Skiftet en sajt där vanliga medborgare kunde göra sin röst hörd inför Socialdemokraternas kongress i slutet av maj, där frågan om TTIP kommer avhandlas. Först kunde folk mejla ut ett standardmeddelande till sina lokala ombud, men efter önskemål byggde vi om sidan så att folk kunde skicka vilka mejl de ville.
Bakom varje mejl finns det en människa som är uppriktigt oroad över vad kongressen kommer att besluta om. Vi på Skiftet hjälper till – men det hade över huvudtaget inte fungerat om inte viljan fanns bland folk. Och den viljan finns i betydligt större utsträckning än vad vi räknade med, då över 2 000 skiftare kontaktade sina lokala ombud.
Engagerade människor är ”jobbiga” för makthavare. Det är medborgarens plikt att höja sin röst mot saker de tycker är fel och vi är glada att så många gjorde det.
Skiftet har inga stora resurser i form av pengar från staten eller från stora företag. Men det vi har är ett nätverk som på kort tid har växt till 140 000 personer. Det vi har tillsammans är engagemang. Det köper inte trevliga middagar, resor, och har inte lika lätt att bjuda makthavare in till coola seminarier. Men politiker måste fråga sig om man måste kunna köpa sig en lobbyist för att ens åsikt ska ses som legitim. Och beroende på deras svar, fundera över hur de egentligen ser på sina uppdrag.
På Socialdemokraternas kongress kommer det förmodligen, precis som på andra partiers kongresser, finnas utställare i form av lobbygrupper och storbolag som har betalat stora pengar för att få kontakt med ombuden på kongressen. Det verkar inget kongressombud vara upprörd över.
Skiftet arbetar utifrån principen att 1 000 brev från folk som bryr sig är ett mycket mindre inkräktande på demokratin än vad 100 kronor investerade i näringslivets lobbyverksamhet skulle vara. Som det ser ut i nuläget har vi inte den blekaste aning hur stor den senare siffran är. Det är oroande i sig och knappast något som tjänar demokratin.
Socialdemokratin gör anspråk på att vara en folkrörelse, då kan påverkan på deras kongress inte särskilt reserveras för de med partibok eller djupa plånböcker. Särskilt eftersom de med partibok blir allt färre för varje år som går. Ett ombud till en partikongress är en offentlig person och en makthavare, särskilt när det partiet innehar regeringsställning. De ska utkärvas ansvar också innan de fattar ett beslut.
Socialdemokratin måste vara öppen för intryck – särskilt när kongressen ska handla om framtidens folkrörelse. Om man väljer att se på medborgare som hör av sig som spam får man nog fundera på vad man egentligen tror att en folkrörelse för framtiden betyder.
Efter detta kommer nog många socialdemokratiska politiker tycka mindre om Skiftet, men ingen av dom kommer kunna säga att de inte vet vad TTIP är och vad det riskerar att ha för konsekvenser. Det har vi inga problem med – vi förstår att det är jobbigt att få en massa mejl från medborgare.
Vi har dock fått både positiva och negativa reaktioner från ombuden. Ett antal ombud har vidarebefordrat alla mail de har fått till oss så vi har faktiskt fått fler mail än något enskilt ombud. Det har vi inga problem med för så är spelets regler och vi är glada att engagemang finns i en fråga som flugit under radarn allt för länge.
Vårt uppdrag är inte att få politiker att tycka om oss – när vi pressar dem kommer de pressa tillbaka. Men press som känns skönt är mer masserande än jobbigt. Vårt uppdrag är att ge en röst till de tiotusentals skiftare som skrivit under kampanjen för att stoppa TTIP och som känner att ingen lyssnar på dem.
Att kunna mejla till en folkvald är viktigt om vi ska ha kvar någon form av demokrati, vi medborgare måste kunna utnyttja de kanaler som finns till våra folkvalda och till de som partierna nominerar. Man kan tycka olika om nyttjandet av kanalen och om innehållet i kommunikationen, men själva brukandet, och antalet som hör av sig, kan aldrig vara ett problem i sig. Demokratin är de många människornas möjlighet – lobbyismen är de få människornas privilegium.
En manifestation kan ses som ett problem om den manifesterar för fel saker, eller förmedlar sitt budskap på fel sätt. Men en manifestationen kan inte ses som ett ”problem” av politiker på grund av att för många många ansluter sig till den. Vi förstår att storbolagslobbyister inte gillar vår kampanj – men vanligt folk har inte pengar till lobbyister eller ledarsidor att skriva på. Men att kalla det för ofredande när vanligt folk försöker göra sin röst hörd är stötande mot alla dessa människor.
Det är klart mindre jobbigt för politiker med lobbyister och att göra saker bakom stängda dörrar. För demokratin är besvärlig när den knackar på dörren och vill göra sig hörd. Nu hoppas vi att Socialdemokraterna bär med sig detta budskap, och medborgarnas oro, till sin kongress den 27 maj – oavsett om de tycker att metoderna är jobbiga eller ej. För det är deras ansvar och detta ansvar bör de ta.