Antibiotika är en av de största medicinska upptäckterna genom tiderna, kanske den viktigaste. Hur många miljoner liv som har räddats är omöjligt att avgöra, men vi behöver inte längre dö av småsaker.
Problemet med antibiotika är att bakterier blir resistenta över tid för och därför måste vi ägna mycket tid och energi på att utveckla nya sorters antibiotika för att ta oss an de resistenta bakterierna. På senare tid har vi börjat förlora den striden allt oftare, för vi använder allt mer antibiotika.
Det problem Centerpartiets ordförande Annie Lööf beskriver på DN Debatt är därför på allvar och konsekvenserna för att inte agera kan bi ödesdigra. Antbiotika används i enorm skala på friska djur i jordbruket – i förebyggande syfte. Priset vi får betala för billigt kött är bakterieresistens och verkningslösa mediciner. Lööf kräver nu att regeringen inför hennes fem åtgärder för att minska antibiotikaanvändningen inom köttindustrin.
Bara i Europa dör 25.000 människor varje år för att vanligt penicillin inte längre fungerar. Det är en direkt följd av att för mycket antibiotika använts inom sjukvården och djurhållningen under allt för lång tid. Denna utveckling måste vändas för att antibiotikan inte helt ska förlora sin effekt.
Det är klart att man kan lockas att svara något syrligt om att hon kanske borde ha gjort något åt saken under sina år i regeringen, men det är inte rätt svar. Rätt svar är att ta problemen på allvar. Det handlar om vår bästa medicin och vi håller på att hälla ut den i avloppet för att få fläskkotlett några spänn billigare.
Marknaden kan inte göra något åt saken. Den aktör som väljer att ta ansvar riskerar att konkurreras ut. Det krävs gemensamma och hårda regler. Inte bara i Sverige, för även internationellt råder konkurrens och antibiotikaresistens hos bakterier i ett land har en läskig tendens att sprida sig.
Tar man tag i problemen nu kommer i värsta fall några grisbönder bli sura. Om ens det. Väntar vi kommer det bli värre – vi riskerar att så utan den vår största medicinska landvinning och kasta oss tillbaka till 40-talet. Antibiotikaresistens är, för att låna Lööfs ord, ”en tickande bomb”.