Arbetsgivarorganisationernas största tillgång är att de aldrig skäms.
Konjunkturinstitutets nya rapport har fått Svenskt Näringsliv att vädra morgonluft. Deras arbetsmarknadsekonom Susanne Spector skriver:
Konjunkturinstitutet lyfter den tudelade arbetsmarknaden som den största utmaningen framöver. Personer med låg utbildning och utrikes födda har markant lägre chans att få ett arbete.
Grundproblemet är alla överens om. Det är lösningen som är föremål för diskussion. Spector har sin:
Om vi på allvar ska få ned arbetslösheten kan vi inte fortsätta höja lägstalönerna i samma takt som tidigare. Lönebildningen måste bli bättre på att ta hänsyn till utsatta grupper.
Svenskt Näringsliv har förstås inget som helst egenintresse av hålla nere lönerna, de vill bara hjälpa till att bekämpa arbetslösheten och stötta lågutbildade och invandrare. Så gör Svenskt Näringsliv för ”att ta hänsyn till utsatta grupper”.
Även tjänsteföretagens intresseorganisation Almega är med på bollen. ”Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport visar vad som måste göras”, skriver organisationens lönebildningsexpert Per Östlund. Det handlar förstås även här om att hålla nere lägstalönerna.
Genomgående för de som skriver så är just att de inte omfattas av de sänkta lönerna. Det är inte högutbildade experter på arbetsgivarorganisationerna som drabbas av att lägstalönerna hålls nere. De är arbetare – oftast kvinnor – med osäkra anställningar, ofrivilliga deltider och redan knapra marginaler. Det är deras löner som ska urholkas.
Det är tur för direktörerna att de inte skäms. Det hade blivit omöjligt att hålla på såhär då.
Och förresten, de har fel i sak också, visar ekonomen Agneta Berge i en färsk rapport [pdf].