Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
– Ordspråksboken 28:27
I värmländska Kil agerar kyrkan som en kristen organisation bör – den hjälper sina medmänniskor. Tiggande människor som tvingats sova under en presenning i skogen har fått en husvagn, toalett och sophämtning av församlingen. För att de helt enkelt inte ska frysa ihjäl under vintern.
Men sådan medmänsklighet faller inte alla i smaken. Medlemmar börjar nu lämna församlingen.
– De tycker att vi stöder brottslingar. De är övertygade om att det är organiserade ligor som ligger bakom tiggarna, säger kyrkoherden Olaf Traulsen till Aftonbladet. Totalt ska det röra sig om fem till tio medlemmar som lämnat.
Det är en vanlig försvarsmekanism hos människor som inte klarar av att se misären, att behöva se en medmänniska i nöd. Att börja ställa frågor varför de själva har mat för dagen när andra saknar det. Då är det enklare att intala sig att de som tigger ingår i kriminella gäng, trots att det inte finns något fog för det över huvud taget.
Vi har alla hört historierna om tiggare som åker Mercedes och bär på stora sedelbuntar. Hört historierna, aldrig sett några konkreta bevis.
– Det är en modern fantasi. Jag har aldrig träffat någon som sett det själv. Det är alltid någon kompis eller en kusins kompis, säger Traulsen. Och det är lite där skon klämmer.
Allt kokar ner till att människor hoppar av för att Kils församlingen tar sin kristna tro på allvar och hjälper sina medmänniskor. Om det inte passar har man faktiskt inget i kyrkan att göra.