Tidigare i år har EU-domstolen ogiltigförklarat direktivet om datalagring. Detta innebär att svenska teleoperatörerna slutade att lagra uppgifter om vem som har mejlat och/eller ringt vem.
Utifrån detta har har Post- och Telestyrelsen (PTS) gjort en egen analys och konstaterat i ett PM att de svenska reglerna om datalagring inte var förenliga med domstolens beslut. Frågan gällde om det nu går att tillämpa den nationella lagstiftningen som utgår från direktivet.
Tidningen ny teknik skriver:
Ett par dagar senare kom man fram till att det fanns ”stora svårigheter” att utöva tillsyn enligt de svenska reglerna kring operatörernas skyldighet att lagra trafikdata.
Senare under sommaren – tre dagar efter att regeringens utredare Sten Heckscher presenterat en motsatt tolkning – kovände PTS och meddelade att man återupptar tillsynen.
Detta innebär att PTS tvingat operatörer som slutat att lagra trafikdata efter domen, att börja lagra trafikdata igen.
Operatören Bahnhof AB ber PTS att få läsa den rättsutredning som de gjort, men de får svaret att denna inte är en allmän handling. Och genom att skicka den till Justitiedepartementet skulle det bli en allmän handling, något som PTS generaldirektör Göran Marby beskrev om ”olämpligt”. Istället redogjorde de innehållet muntligt för ledamöterna i justitieutskottet. Politikerna bad om att få ett skriftligt PM, men fick ett nej.
Marby skriver i ett mejl till Justitieutskottets kanslichef Thomas Lindstam:
Med hänsyn till att frågan om de svenska reglernas tillämplighet nu är föremål för analys genom den utredning som regeringen har tillsatt, samt att det ännu inte föreligger en slutlig bedömning från PTS sida i de enskilda ärendena som finns, har vi dock kommit fram till att det t dagsläget vore olämpligt att expediera promemorian.”
Journalisten Nils Funke som har försökt att få det aktuella PM:et utlämnat, säger till Ny Teknik att detta äventyrar rättssäkerheten:
Det är oerhört centralt för enskilda juridiska personer och fysiska personer att man kan följa hur en myndighet kommer fram till ett beslut. Om inte, kan de inte till fullo tillvarata sina rättigheter.
Det Funke beskriver är inte helt okontroversiellt: om en myndighet fattar ett beslut, så skall processen kunna följas. Även i fortsättningen, hoppas vi.