Det finns något som efter det borgerliga nederlaget har splittrat borgerligheten mer än någonting annat, nämligen hur man ska bemöta Sverigedemokraterna (SD). Här kan man säga att skiljelinjen går mellan det anständiga och det oanständiga. Inför valet puttrades mycket under ytan, framför allt hos moderata kommunalråd som önskade sig en mildare behandling av SD, men där partiledaren Fredrik Reinfeldt som var stenhård och gav inte en tum till dem gjorde att det inte blev mycket mer än det.
Nu är Reinfeldt borta och allt står egentligen på spel igen. Ingen vet vilken väg Moderaterna tar men de har två val. Två val är även något borgerliga ledarsidor och andra på högersidan har och det blir allt mer uppenbart vilken sida i alla fall två av dem valt. För några veckor sedan skrev Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarsida en ledare apropå en undersökning som visade att svenska folket ville att de etablerade partierna skulle samarbete med SD i enskilda frågor, något hon höll med om. Men i frågor där det finns konsensus att nå. Dessvärre har Svenska Dagbladet ledarsida länge gått och det hållet genom att exempelvis tillåta Merit Wager husera som en återkommande skribent.
Tyvärr är de inte ensamma. Idag skriver PM Nilsson på borgerliga Dagens Industri en ledare där han tar upp tre skäl att bjuda in Sverigedemokraterna både på politisk nivå men även från näringslivets sida. Han pratar om att partiet ändå utvecklats (ja, de heilar ju inte öppet längre), att de är ett stort parti med inflytande och att partiet går att förändra.
Problemet är, och det finns flera, att SD är ett i grunden rasistiskt parti. Dessutom finns det en lärdom från våra grannländer, Norge och Danmark, som båda har liknande partier men med annan historia. I båda dessa länder har partiet växt just för att de normaliserats, etablerade partierna har köpt deras problemformuleringar och de har dessutom samarbetat med dem. I Norge sitter nu Fremskrittspartiet i regering med Moderaternas systerparti, Höyre, och i Danmark har Danske Folkeparti fått betydande inflytande genom att de agerat stödparti åt en borgerlig regering i åtta år. Dessa partier växer alltså om de normaliseras, eller ingår i någon form av samarbete.
PM Nilsson och Svenska Dagbladets ledarsida vill säkert bara ha makt och inflytande igen, och de är beredda att vara med och normalisera ett rasistiskt parti för att få det snabbt som bara den.
Det är att välja den oanständiga vägen.