I presidentvalet år 2012 slogs de republikanska kandidaterna om vem som kunde vara galnast av alla. Nej, okej, så var det officiellt inte. Men samtliga försökte lägga sig så långt åt höger som möjligt för att bli valda. Han som blev Republikanernas kandidat senare, Mitt Romney, hade problem med det. För i grunden var han någon annan, en pragmatisk republikan som varit guvernör för den liberala delstaten Massachusetts. Det var också en av anledningarna till att partiet var länge desperata att hitta någon annan.
Så blev det inte tillslut. Men ett tag var det tal om Newt Gingrich, Tea Party-favoriten Michelle Bachmann så väl som Texas guvernör, Rick Perry och Rick Santorum som alla fyra gjorde bra ifrån sig i enstaka delstater. En som aldrig riktigt passade in var Jon Huntsman, före detta guvernör för Utah, jobbade för Ronald Reagan när han var president och ambassadör för Kina under Obama-administrationen. Visst, han var emot abort och samkönade äktenskap men samtidigt hade han mage att faktiskt tro på klimatförändringarna, och i en av debatterna tala om att partiet måste sluta springa ifrån vetenskapen när det gäller både klimatförändringarna som evolutionen om de överhuvudtaget vill vinna val igen. Han hade dessutom mage att inte tycka migration var dåligt vilket var en position Romney var tvungen att inta.
Jon Huntsman försökte bli president på vad han trodde på, inte vad som skulle få honom vald. Det gick förstås inte. Delvis för att partiets kärnväljare hänförda av de mest extremt konservativa inte kunde acceptera det han trodde på. Lägg därtill en otroligt dålig kampanj med ont om pengar där han i bara en delstat kunde utmana (New Hampshire, han slutade på tredjeplats). Sedan kände ytterst få till honom och det tillsammans med en dålig kampanj, då har man förstås ingen chans.
Det har spekulerats att Huntman ska göra ett nytt försök i presidentvalet 2016. Han stänger nu dörren för det och ser inte en chans att ens utmana i de första delstaterna. En skön självinsikt samtidigt som det är beklagligt. Inte för Demokraternas del men för att det politiska samtalet skulle må bra av en kandidat från det andra partiet som inte är och behöver låtsas vara spritt språngande galen för att bli vald.
2016 lär kanske inte bli så extremt från republikanskt håll som det var 2012, men risken finns, och redan nu har alltså Huntsman bestämt sig för att hålla sig borta.
Det är faktiskt en förlust. Framför allt för att Republikanerna behöver fler som Jon Huntsman för att bli valda. Inte färre.