De är kreativa de där kvacksalvarna. Och de vet hur man mjölkar ofta sjuka, desperata och inte sällan fattiga människor på pengar. Den nya stjärnan på himlen över bedragare som livnär sig på människor sjukdomar är Anders Sultan i Löddeköpinge. Han håller på med något som kallas kollodialt silver – destillerat vatten med nanopartiklar av silver i.
Och det botar tammefan allt.
Cancer, you bet. Och, enligt Sultan, nu också Ebola. Faktum är att det är det enda som fungerar, skriver han i en facebookpostning i fredags. Han förklarar i en annan facebookpostning som Sydsvenskan kommit över:
Ionosil taget som en silvergrogg kommer med all säkerhet fungera fint då ebola är ett höljevirus precis som vissa förkylningsvirus och influensaviruset.
Den här silvergroggen, får vi lära oss, är helt fri från biverkningar. Och det är sant, faktum är att den är helt och hållet fri från verkningar. Läkemedelsbolag och regeringar samarbetar för att hålla denna mirakelkur borta från marknaden, för att försvara sina egna vinster, enligt silveranhängarnas verklighetsbeskrivning.
Sultan ingår i en omfattande internationell rörelse av kvacksalvare och människor som lyssnar på dem. De rapporterar dagarna i ända om människor som uppger att de blivit friska av silverpartiklarna. De rapporterar mindre sällan om de som inte blivit botade. Det är det som är den centrala skillnaden mellan kvacksalvare och vetenskap. Vetenskap håller inte bara koll på träffarna utan också missarna.
Ebola sprider sig just nu snabbt i flera västafrikanska länder. Dödligheten är hög och det finns inget botemedel som visat sig fungera. Att i det läget hiva in preparat som inte bara inte visat sig fungera, utan rentav visat sig inte fungera, är fullkomligt livsfarligt och riskerar rentav att öka smittspridningen ytterligare. Och de hänger upp sin argumentation på en enda studie, enligt Sydsvenskan, som sköttes av en amerikansk myndighet 2007. Den studien avslutades eftersom den inte kunde uppvisa några resultat.
Men i ärlighetens namn, om riskerna att förvärra en epidemi inte får stå i vägen, då ska väl inte korrekt återgivning av forskningsresultat behöva göra det heller?