Så sakteliga börjar det sjunka in för den pompösa högern att de befinner sig i opposition. Och det är nog klokt att inse det, för ju tidigare man förstår sin situation, desto snabbare kan man börja ta fajten.
Som till exempel Göran Eriksson på Svenska Dagbladets ledarsida. Han försöker så gott han kan, utifrån sina egna referensramar, försöka hitta ett skäl till varför väljarna ska vara arga på den nya regeringen.
Skattehöjningarna!
En borgerlig ledarsida kan inte låta bli att protestera mot skattehöjningar, då skulle den upphöra att vara borgerlig. Men att tro att alla andra delar denna allergi för gemensamma pengar är kanske lite väl optimistiskt.
Regeringen Löfven har avsierat en högst modest höjning av inkomstskatten för de som tjänar över 50 000 kronor i månaden. Den gränsen kan komma att bli något lägre efter förhandlingarna med Vänsterpartiet.
Eriksson kallar detta en ”utmaning av medelklassväljarna” och förutspår en ”svekdebatt” eftersom det tydligen skulle vara ett brutet vallöfte. Löfven bör ”vara rädd för medelklassväljarnas besvikelse”, påpekar Eriksson.
Samtidigt i verkligheten: endast två procent av svenskarna tjänar över 50 0000 kronor i månaden, så det är i allra högsta grad överklassväljare vi talar om. Att de, huvudsakligen borgerliga sympatisörer, skulle vara missnöjda med Stefan Löfven får vi nog räkna med. Det ingår liksom i en progressiv regering att väcka viss irritation bland landets mest välbärgade.
Men visst, alla är inte borgerliga i det inkomstskiktet. Det finns progressivt sinnade människor även bland de två rikaste procenten. Men de är det förmodligen för att de vill ha vettigare gemensamma prioriteringar, mer pengar till skolan, vården eller infrastruktur. Inte för att de rödgröna erbjuder lägre skatter.
Göran Eriksson lär fortsätta kampen mot höginkomsttagarnas skattehöjningar på 250 kronor. Och undertecknad kommer följa den med stort intresse.