Det Transatlantiska handelsavtalet, TTIP, som just nu förhandlas mellan USA och EU har blivit djupt kritiserat av flera olika skäl. Ett av de främsta skälen är delen om ”Investor-State Dispute Settlements” förkortad ISDS som går ut på att företag kan stämma stater om deras lagar hindrar företagen till att göra vinst på en specifik marknad.
Exempel på vad som innebär med ISDS är om lagstiftningen bidrar till utebliven vinst som tidigare hade varit förväntad. Dessa skärpta regler kan också innebära att stater blir tvingade till att kompensera förtagen för den uteblivna vinsten. Skiljedomstolarna som tar sig an stämningarna är slutna och består av tre välbetalda affärsjurister som ena dagen kan vara på folkets sida och nästa på företagens.
En som har kritiserat detta är den tillträdande ordföranden för EU-kommissionen, Jean-Claude Junker. En man som gjort sig känd för att gilla förhandlingar i slutna rum, långt ifrån folkets påverkan. År 2011 sa Junker att ”Jag är för hemliga, mörka debatter”. Så man hade ju kunnat tänka sig att ISDS är något som skulle tilltala Jean-Claude Junker.
Men inte då!
Istället har Junker uttalat sig om att han inte accepterar ISDS som en del av TTIP-avtalet. En man som annars är för slutna förhandlingar och uppgörelser är emot ISDS säger en hel del om hur ljusskyggt avtalet är.
Men handelskommissionär Cecilia Malmström, som är den person som leder förhandlingarna med USA är av en annan åsikt. Malmström har istället hotat med att avgå om inte ISDS ingår i TTIP-avtalet. Detta då hon menar att det inte finns någon anledning till att förhandla om ISDS.
Cecilia Malmström är alltså beredd att avgå som handelskommissionär om inte företag i framtiden skall kunna få stämma länder. Precis så skall inte en kommissionär som är utsedd för att företräda en union av stater och deras intressen agera.